Alla är inte som alla andra…

Något att fundera på, det här med inkludering. Lätt att glömma i vardagen, att alla inte ser, hör och rör sig lika obehindrat som jag. Eller du.

Jag har för egen del inte tagit det här med tillgänglighet på allvar, men jag börjar långsamt fatta. Har hört mig själv säga att jag tycker byggreglerna är för rigida, lite överförmynderi att allt ska vara tillgänglighetsanpassat från början. Det tycker jag iofs fortfarande, men… jag förstår OCKSÅ att det finns en poäng med dem.

Ur mitt perspektiv tyckte jag att det räckte att mitt hus GÅR att tillgänglighetsanpassa då JAG blir rullstolsburen. Men så en dag under ett studiebesök hemma hos mig i Miljöhuset så var en av gästerna rullstolsburen. Och DÅ skämdes jag. För den 10-årige killen kunde inte utan hjälp ta sig in hos mig. Så är med ganska stor sannolikhet hans vardag.

2017-12-10T20:50:27+00:00