Förebilder

Alla som gått mina kurser undrar säkert vad det är jag egentligen håller på med ibland. Men jag vet, och mina studerande tvingas helt enkelt bara följa med, annars får de inte betyg. Den makten har jag. Och den makten gillar jag. För min ambition är att rusta mina studerande för ett bli goda och stolta medarbetare som kan skilja upp från ner, och ner från upp.

Det här perspektivet kan du, jag och alla andra också tillämpa i vår vardag genom att bli medvetna om vilka av våra förebilder som är konstruktiva och tillför något av egentligt värde. Vidare borde vi sträcka på oss och ge oss själva en klapp på axeln då vi själva ÄR konstruktiva förebilder.

Ibland är jag en självgod rackare, och det kommer sannolikt inte att gå över. Eller… jag hoppas åtminstone inte det iaf. Jag kommer sent att glömma den gången jag blev inbjuden på ett kalas hon en vän som jag inte längre umgicks med sen hen skaffat barn. Barnet är en flicka och var det enda barnet på kalaset. Så det blev givetvis så att barnet fick en och anna gåva 🙂 Bland annat en sagobok som handlade om… en prinsessa. Varför gör vi så mot flickebarn?

Jag skulle bonda lite med den här lilla tjejen som då var… knappa fyra år, och därför läsa sagoboken. Och när jag började så insåg jag ju att den här skiten går helt enkelt inte att läsa för ett sunt svenskt flickebarn, så jag började läsa skiten tvärtom. Hur hon gick ut i stallet för att hämta sin häst och rida land och rike runt för att förbarma sig över en smart och rolig prins som hon kunde hänga med lite när hon hade lust.

Ni fattar va?

Det är det mest oHållbara dravel att tuta i flickor att de ska sitta och vänta på att bli utvalda av en pojke/kille/man. Eller lägga initiativtagandet på pojkar/killar/män. Se förbövelen till att vara goda förebilder för ALLA barn.

Nästa gång tänker jag läsa sagan om prinsen som red ut för att leta upp en charmig och rolig prins som han kan hänga med lite då och då när han känner för’t. Håll i er!

2018-08-02T16:54:37+00:00