Kvinnliga nätverk & Att växa med uppgiften

Jag gillar inte kvinnliga nätverk, jag står för det. Vad tillför de långsiktigt? Eller… vad tillför monokulturer långsiktigt, kanske är en mer relevant fråga? Jag är lika trött på frågan om det inte är jobbigt att vara kvinna i mansdominerad bransch som de som samlas i kvinnogrupper för att vältra sig i utdelade och själpåtagna offerroller så snart det är lite motigt.

Jo, jag är fullt medveten om att många människor oavsett kön, läggning och etnicitet behandlas som skit, och det är lika kasst varje gång. Men letar man möjlighet att känna sig kränkt och orättfärdigt behandlad så är kvinnliga nätverk onekligen ett prima ställe för många tjejer. Frågan är om det är så smart.

I flera år har jag avrått mina yngre kvinnliga studerande från att gå med i kvinnliga nätverk tills de skaffat sig lite egen erfarenhet i byggbranschen. Så att de kanske också fått möjligheten att se hur välkomna och efterfrågade vi är. Jovisst, vi kommer också att möte på en eller annan skitstövel. Men trösta dig med att de är skitstövlar även på ICA, och mot en hel massa andra än just kvinnor. För skitstövlar är skitstövlar.

Måsten…

Med det sagt så måste jag ändå HYLLA några av de som förordar de kvinnliga nätverken inom branschen. Elin Kebert på Sveriges Byggindustrier specifikt. Hon bjuder in mig till de här sammankomsterna trots att hon vet att jag fett ogillar dem. Dessutom lovade hon att det inte skulle bli några utdelade offerkoftor, och det blev det heller inte. Så tack för det. Jag gick, och ogillar ff kvinnliga nätverk lika mycket, men jag tyckte det var sååååå roligt att träffa så många av mina kvinnliga kollegor. Att kramas och skratta lite ihop med dem var så härligt.

Kraftkvinnan i dubbel bemärkelse

Ja, bortsett från att träffa på mina drivna och kompetenta kollegor så var  Saira Alladin från Vattenfall den andra stora behållningen. Årets Kraftkvinna 2018. Jag kan inte citera henne ordagrant, men hennes ord hakade i Mark Levengoods i Min Sanning med Anna Hedenmo: (https://www.svtplay.se/video/23773234/min-sanning/min-sanning-sasong-12-mark-levengood) “Det finns inget kreativt i att vara ett offer, säg ifrån så kommer det att hända saker”

Saira sa ngt i stil med att hon inte kände sig bekväm utanför sin comfort zone då hon gick på event i traditionella indiska kläder. Vad skulle de tänka? Men att hon också distansierade sig från andras fördomar, och förvaltade tillfällena. Det är som ljuv musik i mina öron.

Jag vet…

Alla kan inte vara udda, eller säga ifrån när någon beter sig plumpt, eller ännu värre. Men ni som kan det, GÖR DET, så att det finns fler alternativ på smörgåsbordet av reaktioner. Varje gång du står upp för dig själv i händelsen, eller går tillbaka till den som du tyckte var en knöl och tar upp det med den… shit vilken utväxlingspotential. När du gränsar, eller förklarar så växer du med uppgiften, och du ger den andre möjlighet att också växa.

Vissa plumpa saker är bara dinosauriekvarlevor, och inte illa menade. Men de måste ändå bemötas på plats. Låt mig ta två exempel som ff gör mig förbannad. En ung kvinna som kallade arga unga tjejer för Feminazis på en middag hos en då kär granne. Hon har uppfostrats av sin undergivna mamma att ta så mycket skit att en 100-del vore nog. Det här är ju ett trångt ställe att befinna sig på, och då kan man utan att ha fått konstruktiva redskap -att lära sig att man är så viktig att man får säga ifrån om ngn serverar en skit- bli bitter och missunnsam. Dvs kastar skit på de som vågar vara förbannade och bråka om saker.

Jag tycker också att arga unga tjejer är rätt jobbiga ibland, men jag hyllar dem så, för jag fattar att de har skäl att vara förbannade, och jag vill att de går sin egen arga väg även om det stör de som bara fått lära sig att veta sin plats, även om det är i husets smutsigaste hörna.

Det andra exemplet är när en gubbdinosaur på en middag hos (ff) kära vänner använder uttrycket Feminist á la carte i bemärkelsen att kvinnor är mer mot än med vid olika tillfällen. Jag fattar precis, men… det är ju synd om gubbfan. Han ser sina privilegier darra lite, och är så korkad att det blir plumpa uttalanden. Han har noll koll på, och behöver inte ens tänka på att han äter från á la cartmenyn varje dag, vid varje måltid.

Nolltolerans

…. för plumpa och kasiga uttalanden är också tveksamma som metod. Vi är alla drabbade och styrkta av olika kulturer, och kulturer är inte statiska. Men en av de minst konstruktiva är tystnadskultur. En där man inte vågar lyfta saker, eller där knas straffas med tystnad eller utfrysning.

Okej, vi blir arga när ngn är knäpp, och andra blir arga på oss då vi är knäppa. Men det är handlingar… och säger vi ifrån, så hjälper vi ju alla att kanske vakna upp till att begå färre knäppa handlingar. Upprepningar av knas… ska vi givetvis ha NOLLtolerans för.

Så säg ifrån och väx med uppgiften om du pallar. För DÅ är du en verklig förebild. För dig själv, mottagaren, och övriga genom att utmana dinosauriekulturer. Jag vill inte påstå att jag blir glad varje gg jag blir tillrättavisad, men jag blir hellre tillrättavisad än inte om jag beter mig knasigt.

Och tänk på att alla vägar du går nu, de har trampats upp av någon annan. Så bara fortsätt jobba för makten & ansvaret är gemensamt. Vila då du behöver, å sen upp igen, för vi är inte riktigt i mål ännu.