Inställelsetid & Trivsel

Det är ganska så lyxigt att ha utbildningduppdrag direkt efter semestern i augusti på VästBästkusten. I Varberg närmare bestämt. Jag har haft det under några år. Och jag är ju morgonjoggare, och har lagt till dimensionen husmorsjympa efter morgonjoggen.

Just denna jympa med efterföljande stretch äger runt utmed en fantastiskt fin kust, och det är så klart alldeles ljuvligt att stå vid den här bänken och vara fysiskt hållbar, MED utsikt över havet.

Men det gäller att hålla blicken mot horisonten, för runt den här bänken vänd mot vattnet är omgiven av gissningsvis hundra cigarettfimpar och snuspåsar. Alla har varit inne i någon annans mun, och gör inte annat än påminner mig om hur JÄVLA dåligt uppfostrade folk är. Varför skall det här skräpet slängas på marken. Skapar det trivsel kanske? Nähä, inte det heller.

Vet inte hur många gånger jag förstört mitt morgonpass’s avslut med att irritera mig över det här, som inte gör annat än påminnermig om mängder av oHållbarheter i sammanhanget. Och jag vet inte hur många gånger (inte lika många som jag irriterat mig, men inte långt ifrån) jag tänkt att jag ska ta med mig en påse och plocka upp dem…

Men en dag efter jobbet (kan ju inte bara sitta i Stadshotellets lobby och dricka ett glas vin och feedbacka alla inlämningar jag gladeligen plågar mina studerande med) så tog jag med mig den där påsen. TVÅ timmar stod jag som en fällkniv med ändan i vädret och plockade upp runt bänken OCH de gissningsvis (igen) 6000 m2 gräsytan bakom bänken. Jag hade INGA handskar på mig då jag plockade upp det andra haft i SIN mun med bara händerna. Det var bara att mentalt logga ur.

Jag var omvartannat förbannad och stolt. Jag hade härmed gjort något åt mitt gnällande, och jag skulle morgonen efter slippa stå och motionsavslutsmysa med det sunkigaste jag vet, cigarettfimpar på marken.

2019-07-23T19:13:13+00:00