Mycket snack och lite förståelse för vilka verktyg som behövs i verkstan

Almedalen, Almedalen, Almedalen… det är ju så härligt att komma hit, men efter ett par år så kan man råka ut för att ha blivit lite blasé. Att vara krass är faktiskt inge kul. Så det gäller att kompensera med något annat, bli lite nyfiken på sånt man alltid annars prioriterar bort, så man slipper gå på de sliskigaste och ytligaste dragningarna där ambitionerna lyser med sin frånvaro, för alla oss som jobbar i eller med den representerade branschen. För vi vet ju hur det egentligen ligger till…

För egen del så kan jag helt enkelt inte avstå Almedalen då jag jobbar i väldigt samhällsbärande branscher, bygg och fastighet. Alla mina utbildningar och kurser får sig den skjuts de behöver, och uppdateras utifrån mitt ämne, Hållbarhet, och var branscherna står utifrån just detta ämne.

Ett av årets fokusområden… Social Hållbarhet. Vi har ju som bekant problem med vissa delar av Integrationen. Och märk väl att det bara är den sämre fungerande delen av Integrationen som vi fokuserar på. Vi hoppar helt över den bättre, eller till och med väl fungerande delen av Integrationen. Varför… gör vi på detta viset?

Man kan också fråga sig vad det är företagen och organisationer inte har fattat? OM de nu har problem med kostanderna för den delen av integrationen som fungerar dåligt, eller tom inte alls, så borde de kanske bjuda in några av de där/här kostnadsökande elementen. Eller några som de kostnadsökande elementen (läs människor) kan relatera och anknyta till. Jag tror det kallas inkludering.

Eller… om det kommer att stå ett antal företagsrepresentanter i en panel med en seminarierubrik som även inkluderar just “Social Hållbarhet” så kanske det vore lämpligt om det syntes i samma panel. Jag måste säga att jag förväntade mig mer efter att frågan varit uppe på tapeten i minst FYRA år. Därför vill jag med dessa tre bilder HYLLA de paneler som faktiskt har någon sorts mångfald representerad. För de har varit en avancerad minoritet under Almedalen 2018.

Och… 2018 är valår, och det som diskuteras är hårdare tag, högre straff, stängda gränser bland de som HÖRS. Medan de som inte hörs fortsätter med språkcaféer, värdfamiljande, nätverkande och allmänt annan Hållbar inkludering.
Med det sagt så kanske det är dags att vi begränsar vårt intag av information av de som hörs mest, och ställer oss på marken och vrider på huvudet och frågar vad vi själva kan göra för något konstruktivt för det här fantastiska landet?
För när Sverige inte längre behöver handla med resten av världen för att vi ska ha det så bra som vi faktiskt har det här, ja då behöver vi ju heller inte längre några människor från resten av världen här i Sverige. Eller hur?

an

2018-08-01T10:20:02+00:00