Den är per definition Hållbar. Och det är lika enkelt att se när man slutar tillämpa omtanke, ja då börjar saker och ting så smått falla isär. OMtanken är ju något outtalat, ett kitt, något vi förstår har ett värde utan att mätbart värdera den.

Ibland undrar jag om det BARA är jag som blir putt, när andra väljer bort att visa den. För jag tar verkligen illa upp om någon förbiser sitt ansvar för kittet. Visst, vi kan välja till, eller bort den. Men HUR blir ett samhälle utan den?

Efter första dagen på en ny kurs så tar jag den här bilden, av flera skäl. Det första är att påvisa hur enkelt det är med omtanke, och att vi ibland måste bli påminda om nästa steg. Detta gäller även mig. Allt gåt att göra bättre, men man måste inte. Och måste i sammanhanget syftar till att det finns inget tvång. Men… vill man känna självrespekt (denna kommer att löpa som en röd tråd genom bloggen) så måste man faktiskt.

Det roliga med det här måstet är att det ger omedelbar belöning.

Sverige är ett rikt land, vi kan köpa alla våra basbehov under i princip hälften av alla dygnets timmar. Vi får rent drickbart vatten ur kranen så fort vi öppnar blandaren. Vi har otroligt mycket rättigheter, om vi så önskar.

Det har fått ill följd att vi är oaktsamma med rätt mycket av värde. I den här papperskorgen ligger både ändliga och fondresurser. De här resurserna ska inte hanteras på samma sätt, för de har inte samma förutsättningar att finnas oss tillgodo.

Utöver detta så är vissa av dessa reuserer oerhört miljöpåverkande att utvinna. Metallen till exempel, den tar vi upp ur jordskorpan med massor av negativa miljökonsekvenser. Spridandet av giftiga ämnen är ett av dem. Kan vi cirkulera denna resurs så spar vi inte bara mängder med energi, utan vi besparar oss också mängder av giftspridning.

Ändliga resurser nybildas på ett par miljoner år.
Fondresurser är förnyelsebara, och finns som en fond att tillgå ur under förutsättning att vi förvaltar dem så att de kan, och hinner förnya sig så att vi kan ha tillgång till dem.

Men… det allra första jag tänker på då jag ser de här papperskorgarna (jag har bara haft EN klass som inte hade en sån här papperskorg efter första dagen) är att städpersonalen behöver gräva ner i sopor för att plocka upp pengarna som vi slängt där (jo, jag vet att städpersonalen plockar upp pengarna). Jag kan inte tvinga någon att vara resursmedveten i mina klassrum. Men… jag kräver att vi visar varandra respekt. Jag använder detta papperskorgsexempel på hur (bristande) respekt ser ut, den består nämligen av omtanke. Å så visar de studerande hur respekt & omtanke ser ut dag 2 och resten av kursen <3

Om du inte känner för att visa någon omtanke, så är det ditt eget varumärke som tar stryk, och där ligger valfriheten. Vårdar du ditt varumärke så har du skäl att vara stolt över det. OMedelbar utdelning.