Så imponerande

Hur snabbt det går nu när vi väl fattat att det här med plast, det är ingen lek.

För dryga tio år sen kom bifenol & PVC-medvetenheten iom Stefan Jarls kemikaliedrama Underkastelsen. Man kan tycka vad man vill om den filmen, och jag har plågat mina syuderande med den ända sen jag började utbilda i Hållbarhet 2010. Oavsett om man ogillar, eller gillar honom som filmskapare, tycker att budskapet är väl dramatiskt så finns det gott om goda poänger i den.

Jag brukar tänka att det var här kemi- och indirekt plastrevolutionen började. Det tog ända tills 2014 då några av mina studerande plastbantade och jag hakade på. Ut med de älskade svarta stekspadarna, för de var givetvis… mina favoriter. Det kan låta osunt… men det har faktiskt varit en oerhört stimulerande sport att plastbanta. Inga tvålar med mikroplast, frysa in i glasburk, begagnade rostfria stekspadar och så rök även de älskade plastskärbrädorna. The sky is the limit.

Sen kom ploggingtrenden, och jag tänker regelbundet på mig själv som sjangserad, men potentiellt “cureable” då jag då och då 1) reagerar på att jag passerar plast på marken och inte tar upp den. Vilket i praktiken innebär att jag inte längre är likgiltig inför att den ligger där. 2) att jag då och då plockar upp skräp, och då framför allt plast eftersom dessa senaste tre år fått mig att bli galet medveten om attplockar jag inte upp den, så hamnar den förr eller senare i havet. Och i havet bor ju en massa djur..

Bara för att ge ytterligare hejarop, och alla en känsla av 3) hur fort det går 4) att precis ALLT är möjligt:

2019-07-25T11:59:20+00:00