Jag är ju kluven till det här med tillsammans… ingen kan göra allt, men alla kan göra något, dvs superindividualist -jag alltså-. Men onekligen så finns det vissa saker som man måste vara många för att få till. Exempelvis darrar flyget på underläppen nu när vi genemsamt sagt vårt om flygets klodioxidutsläpp i relation till tågens. Dvs inrikesflygandet har ett tapp på minst 11%. Det är rätt mycket, och det är uppenbart där de börjar fatta att de måste ställa om, inte bara göra fuskberäkningar på klimatkompensationsbehov, och vilka klimatkompensationer dessutom… Vi kan ju inte köpa oss fria på minskad mångfald, brist på grundvatten och matodlingsmöjligheter för de på platsen där vi kompenserat oss fria. För den friheten… finns inte.

Nog om ljug… och vilseledande suboptimering….

Något som inkluderar tillsammans OCH individuellt är just hanteringen av skräp på våra gator. Nedsmutsning leder till ökad risk för skadegörelse. Skadegörelse leder till ökad risk för misstrivsel. Misstrivsel leder till ökad risk för att vi inte vistas på ställen där vi gjorde, eller kunde ha gjort om vi trivts där. Tomma platsen kan leda till otrygghet, men framförallt så lämnar de platser öppna för de som särskilt VILL vara ostörda på platsen. Det här skeendet kallas “Broken windows theory”.

Du som läser detta skulle ju aldrig släppa ditt skräp på marken. Förhoppningsvis känner du heller ingen som gör det. Eller… jag ändrar mig förresten… om du gör det -man kan ju hoppas- så kan du när du är med den personen böja dig ner och plocka upp någon annans så din kompis ser dig. För NÅGON ska ju plocka upp det som andra slänger på marken…. Visst är det konstigt?

Dvs… ett perfekt exempel på hur du och jag på egen hand påverkar hur det blir för alla. För nedskräpning suger. Fett.
Och det bästa är att man faktiskt inte är maktlös här, utan tvärtom är vi som individer fulla med makt, muskler och konstruktiv påverkan.